Men Benoit öppnade dörren endast med största försiktighet
Bullret utanför fönstret var gräsligt
Därutanför rasade bokhyllor
Intellektet föll ner i damens te
Och det var verkligen inte gott!
Litteraturen försvann bakom huset
och alla ord med den
Den stränga polisöversten under amiralguvernörens upphöjda herravälde ägde nästan oinskränkt makt,
ty denna bekymrade sig icke om vanliga missdådare
Skogarnas vildmarker!
Kommer nästa steg att bli det flygande luftskeppet?
Vilseförd, förrådd, lockad i en fälla, begraven i böcker!
Och mitt under denna sorg hade hon bekymrat sig för honom!
Ett dystert leende lekte på hans läppar
I denna värld av ingenting
Och kanske föll ögat mitt i all denna förstörelse på den friska grönskan av nyutspruckna blad
Vackrare salladshuvuden hade aldrig skådats
I mitt paraply
//Hilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar