Greve Fredrick och hans fruar: Klara

Greve Fredricks andra fru bar namnet Klara
Och hon hatade att fara
För hennes plikt var allt för stor
Hon lämnade sällan greve Fredricks mor.
Klara var lydig och en aning snäll
Och hon avskydde allt onödigt gnäll.
Klara hade, likt Amanda barn
Och hon var också ansvarig för mjölnarens kvarn.
Hon gjorde allt vad plikten krävde av hennes starka själ
Och hon brukade tillaga säl.
Klara var, en helt tolerant dam
Och hon tog mer än gärna emot en kram.
Dock var hennes stubin rätt så kort
Vilket hennes man med står svår het kunde lirka bort
Med hjälp av snälla ord och en vacker gåva
Som fick henne att lova
Att försöka hålla sitt humör i ett lämpligt skick
Det hon fått var en täljd trä mick.
Hon gjorde vad hon lovat och höll sitt ord
Och så var lyckan gjord!
Klara skrattade och sa:
HAHAHAHAHA!!!
Hon var äntligen glad igen
Vilket var härligt men
Hon visade sig vara en partypingla
Vilket fick de andra att mingla
Med hemska människor som pratade om gula stenar

Och med det de egentligen menar
"Kolla! En gul luft ballong till sten"
"Vi hoppar på marken och dricker luft i Flen"
Och med detta sa Klara god natt
Innan, till allas lättnad, hon fick fnatt.


/ Ellen