Blajakovskijs liv

Hej kära läsare!

Jag, Hilda, ska nu berätta lite om vår vän Blajakovskij. Han skriver ju som ni vet här på bloggen och jag har fått tillåtelse att berätta om honom här. Läs och njut!


Personfakta:

Födelsenamn: Kurt Anders Persson

Artistnamn: Vladimir Blajakovskij

Födelsestad: Täby, Stockholm

Familj: Mamma Lena, pappa Bengt, syskonen Peter och Charlotte     
Bor: Bagarmossen
Intressen: Futuristisk konst och poesi
Favoritfilm: Das Boot
Favoritbok: Ett moln i byxor
Ålder: 27 år
Civilstatus: Singel.
Jobbar: Med sin futuristiska poesi.

Livshistoria:

Kurt Anders Persson föddes den 3 december för 27 år sedan i Täby utanför Stockholm. Han kommer från en  rik familj, hans farfarsfar var landshövding i Gävle på 1920-talet och från honom har han ärvt mycket pengar(som han låtsas som om han inte har). Hans mamma kommer från Östermalm och hennes pappa uppfann dom här stolarna som man kan snurra på, och nu när han dött har Blajakovskij även ärvt en stor summa av honom(som han också skäms för). Han växte upp i en mycket lugn miljö, hans föräldrar arbetade som psykolog respektive läkare. Han var själv en mycket vanlig pojke, som tyckte om sin mammas hemlagade köttbullar och goda pannkakor. Han hade goda vänner och lekte och var som vilken annan pojke som helst, men(förlåt mig, Blajakovskij, men det är ju sant)var mycket bortskämd. Hans föräldrar gav honom en massa saker och han fick mycket pengar, och dom passade upp på honom och hans syskon. Men en dag, när han var tjugofyra år, och då fortfarande mycket barnslig och borskämd, gick han till biblioteket och hittade Ett moln i byxor. Då blev han Majakovskij-frälst. Han tyckte att det var det bästa han någonsin läst, och köpte snart Majakovskijs samlade verk. Han började då skriva futuristisk poesi, klä sig som Majakovskij, röka cigarett, vara svår och djup. Detta ledde till, att han vid tjugofem års ålder flyttade hemifrån för att klara sig själv som den äkta fattiga futuristpoet han nu hade blivit. Eller, ja, fattig var han ju inte, och kommer aldrig bli, med dom pengarna han fått. Men han ville gärna leka fattig, lika fattig som Majakovskij. Så därför köpte han en pytteliten etta på 40 kvadratmeter i Bagarmossen, trots att han skulle kunnat köpa ett hus i Laos. Där bor han nu, och skriver sin poesi, förutom när han åker hem till Täby på söndagarna och fikar med sin familj. Då brukar han få en slant innan han går(en ganska stor slant). Han behöver inte arbeta, för han lever på sitt arv, som han ju är frivilligt snål med att göra av med, eftersom att han leker att han är en fattig poet. Han har inte lyckats publicera så många dikter än, och ingen diktsamling, men han fick vara med i Icakuriren en gång med sin dikt "Tunnelbanetrumpeten".
Just nu är han ensamstående, och har varit det sedan han var ihop med(ja, det är faktiskt sant)tonårspoeten Bellas storasyster när han gick på högstadiet. Han väntar nämnligen på sin Lili Brik. Han kan inte vara tillsammans med någon som inte ser ut som Lili Brik, har han sagt. Han såg en kvinna som såg lite ut som henne på tunnelbanan i Gullmarsplan en gång, men hon såg inte honom. Han hade faktiskt, nu när jag tänker efter, en flirt på gång här i mars(hon var ganska lik Lili Brik, men hade mer botox i munnen) men när han sa att han bara ville skriva brev till henne istället för att sms:a och att dom skulle kalla varandra för "hund", precis som Majakovskij och Lili Brik gjorde, tyckte hon att han var knäpp i huvudet och lämnade honom för en gyminstruktör. Han har ingen riktig vän heller(mer än mig då)och dom flesta tycker att han är lite... speciell, så att säga. Han hade en bästa vän i Täby, en kille som var lika gammal som honom och som han känt hela sitt liv. Men han bröt kontakten med Henrik, som han hette, när han blev futurist och gjorde den rebelliska flyttet till Bagarmossen.
Blajakovskij tycker för övrigt mycket om tyska katastroffilmer från 30-talet, tillexempel Das Boot och M. Självklart tycker han också mycket om Majakovskijs stumfilmer, och vissa andra djupa, konstnärliga, futuristiska stumfilmer(tillexempel Metropolis och Mannen med filmkameran) men annars är han inget väldigt fan av stumfilmer.
Han tycker själv att han är otroligt lik Majakovskij, och har fått för sig att han är Majakovskij som återfödd. Han brukar säga till alla han träffar att han har bott i Ryssland, att hans pappa kämpade för rättvisa i dåvarande Leningrad, och att han åker dit varje år, men i själva verket har han aldrig varit där, han har faktiskt bara varit på solsemester i Jugoslavien en gång när han var tio år. Och så kallar han sig Blajakovskij på allvar, Vladimir Blajakovskij(men det tog ett tag innan han fick reda på hur "Vladimir" uttalas). Det här med att "blajakovskij" påminner om ordet "blaj" tror jag inte han vet, han har aldrig använt det ordet och tycker bara att det är väldigt likt Majakovskij.
 Han påstår också, att han rymde hemifrån, för att "komma undan den skamliga borgligheten", när han var tolv år gammal, och att han har brutit med sin familj. Det är ju inte riktigt sant, fick jag veta en gång när hans mamma ringde.

Ja, det var lite om vår vän Blajakovskij. Han är som ni förstår en speciell människa, men fin på sitt sätt. Han kommer skriva på här i fortsättningen, hoppas ni kan uppskatta hans mycket futuristiska bildspråk.

//Hilda