Idag mötte vår gode vän Blajakovskij kärleken på tunnelbanan. Han åkte hem till Bagarmossen och skrev en fin dikt om henne, som ni ser här under! /Hilda.
Marija!
Dina kinder
är som tunnelbanans tak
Dina lockar
snurrar som automobilernas däck
Dina läppar liknar telefonens taltratt
Ditt anlete ser ut som en byggnadsställnings sköna drag
O Marija!
Jag ligger på tusen trasiga krukor
Sönderslagen av känslor
Jag trumpetar ut ditt namn i tystnaden
Som en spetälsk skriker om sin medicin
Ge mig min medicin!
Ge mig Marija!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar