Ni har hört talas om Fröding. Ni har hört talas om Evert Taube. Ni har hört talas om Karlfeldt. Men ni har inte hört talas om Kleveryds-Kalle, som har låtit sig inspireras av dessa härliga gubbar.
Karl Sven Svensson, född den 14 augusti 1849, var en svensk poet och trubadur, samt karlakarl. Han föddes i Kleveryd i Värmland, och han lämnade aldrig denna plats. Hans barndomsår spenderade han i föräldrahemmet ni ser på fotografiet, och han var så hemkär att han efter föräldrarnas död köpte huset och bodde där till sin död den 17 november 1927.
Karl Sven Svensson tyckte om vackra flickor och brännvin(dessa ord finns bevarade i en av hans visor)och han var en levnadsglad och social man. Han var mycket omtyckt i Kleveryd och blev såsmåningom något av en lokal kändis i bygden. I Kleveryd har man efter hans död byggt upp ett Kleveryds-Kalle-museum, och Karl Sven Svensson-Sällskapet samt Kleveryds-Kalles vänner har också bildats på senare år. Fram till 1992 kände ingen annan svensk till Kleveryds-Kalle, och detta gjorde Kleverydborna mycket upprörda. Dom ansåg att folk borde känna till deras kulturhistoriska trubadur och att man borde uppmärksamma den store mannens verk.
En av de bittra Kleverydborna, Rune Sune Jönsson, skickade i maj 1992 in Kleveryds-Kalles samlade verk till universitetet i Uppsala, och efter detta följde stor succé. En proffessor på Uppsala universitet jämförde Kleveryds-Kalle med Evert Taube och kallade honom "en ny svensk litteraturhistorisk person, vars verk man säkerligen kommer att få läsa i skolorna inom femton år", och tidningarna sa att hans verk "osade om svenskt bondeliv under 1800-talets senare hälft, samt 1900-talets första år. Ja, vad är detta om inte sann diktarkonst!". Numera är Kleveryds-Kalle berömd över hela landet och till hans minne har Kleveryds-Kalle-museumet fått 80 000 kronor från Svenska Kulturförvaltningen. På midsommarafton eller andra högtider brukar man numera sjunga hans sånger, och han svenska snapsvisor är också mycket populära över hela landet.
Det är synd att denna succéss inte nådde Kleveryds-Kalle under hans liv, men kanske var han nöjd med att vara känd och uppskattad av de andra Kleverydborna. Som 20-åring började han skriva visor och reste runt som bondkomiker runtom i landet i ett par år, men återvände sedan till Kleveryd för att leva där för gott. Han levde ett lungt liv i byn, och hans fridtidsintressen var bland andra jakt och fiske. Han tyckte mycket om unga kvinnor och hade "många barn på bygden" som man sa. Från 1889-1903 var han gift med fäbojäntan Greta Ekskog, som var tio år yngre än honom, men deras äktenskap slutade i att hon tragiskt nog dog i barnsäng. Men Kleveryds-Kalle var inte ledsen för det, han gick runt i byn och sjöng sina visor och drack brännvin med sina kamrater. En junikväll 1910 träffade han den 16-åriga Cecilia Lönnkvist, som han blev förälskad i, och det är till henne som dikterna Blomman opp i skogen och Kleverydsjäntan är dedicerade. En annan av hans många flammor, Fredrika Bunnberg, som han mötte 1898, när han fortfarande var gift med Greta, skrev han visorna Detta Svärmeri, jag känner och Sädesaxens tösabit till. Fredrika, då 17 år gammal, blev gravid och födde i november 1899 hennes och Kalles son, Ragnar, som fram till sin död 1995 var guide på Kleveryds-Kalle-museumet.
Ja, vad kan man mer säga om Kleveryds-Kalle? Han var en glad och lite lagom fet gubbe med lutan som ständig följeslagare och alltid en visa på lager. Jimmie Åkeson är en stor beundrare av Kleveryds-Kalle och brukar varje år ta sig en tripp till Kleveryd för att besöka museumet och trubadurens barndomshem. För att hedra hans ursvenska minne skall vi här visa upp hans dikter. Hoppas att ni förstår den härliga skogsromantiken.
Över ängsblom och Rönnekvist
en dikt av Kleveryds-Kalle skriven 1907
Över Ängsblom och Rönnekvist
vandrar en värmlandstös opp i skogen
Med rådjursblick och gullvivekind
dansar hon ner emot mig
Åh älgaskog och törnevals
se mot denna flicka
ty hennes väna änglabarm
gudarna må beskåda
Åh dansa en älvavals med mig,
du värmlandstös från skogen
lägg din spröda rosenkropp i min famn,
och bit av mina vårtor
uti en älgskogsvals
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar