Ett vägskäl

passion mellan två så olika jämlikar
en bonde och en någonting helt annat
möts som planerat men något oväntat tar plats
någonting oförberett, något man brukar kalla för:

hästfeber.

ja visst gör det ont när ryttarna hoppar över för höga hinder
visst gråter man blod när gräset svajar i vinden med en vissen uppsyn
varför skulle annars hästtävlingen tveka?

men om ingen av dem är densamma som en viss man vi ala känner (J.G.D), var sluar då den långa vägen mellan rätt och fel? Mellan humör och känsla?

Fru Whalstedt.
Herr Dååhd.
Pelle.
Lolo.

Var tar vägen slut?

/Eleonore unt Hildegard.