Det som rasslar

Det som rasslar
en förödande vind i en stormande svart natt
I mörkrets ljus
bort mot
kemisalens sorg
där regnet piskar mot fönstret
sitter jag

Kylan kryper i skinnet
med min rykande tekopp
som enda sällskap

Tanken går tillbaka
du vid perrongen med ett paraply i handen

Du sa aldrig mitt namn.