Äppelvidder

Bordet dansar som en violpianist utan händer
ugglans rop i ett teleskop av äldre tankar tänkta av majakovskijs lillasyster i huset
luggen svindlar som om det var söndag
under ett träd av barnens sagoböcker
en mössa av pannkakor är det vackraste som finns
Huset går runt min kropp och sveper runt min själ
Hon spelade vaudeville för ingen alls i den mörka lokalen med vackra kulisser av kyssar
Händer som flyger runt och kysser adjö till livet
döden!
rörliga bilder uppe på ett hustak, svarta skuggor längs själens natt, det är fullmåne i mig!


Jag flyger, men faller ur min tids eptimistiska vagga.

/Baudrey Bepburn (Vanessa), Greta Barbro (Hilda)