Alice B Toppless

Alice B toppless; en historia om kärleken, mannen och meningen

"Alice B toppless!" ropade Magnusson vid vattensprutaren.

"Ja?" svarade hon och svängde med klacken. Det var så typiskt att han skulle ropa nu, nu när hon skulle åka iväg. Kunde han inte bara sluta ropa så hon kunde gå på planet. "Jaaa?" upprepade hon med en sur min. "Vad är det?"

"Jag bara... du vet, nu när du åker... betyder det att du inte kommer tillbaka igen?" frågade Magnusson.

"Du vet att jag kommer igen... jag har åkt många gånger, men jag har alltid kommit tillbaka till dig och Niklas F Robinson. Magnusson, gråt inte då, Magnusson... gubben, jag älskar dig... har alltid älskat dig, mitt lilla ypperliga bär. Jag älskar dig Magnusson, mitt lilla sockriga bär. Kom hit, krama om mig Mang, jag måste gå, men jag kommer alltid igen." svarade Alice och drog handen genom sitt rödbruna hår och kastade sig om hans läppar när han kramade om henne. Hans läpper var som en oas hon törstade efter, som man längtar efter värmen när kylan tränger in i hennes lägenhet och Magnusson inte är där, och Niklas är ute och handlar mjölk. 

"Jag älskar dig också Topp, jag älskar dig." Men Alice B Toppless visste inte att Niklas redan hade avslöjat allt för honom. Han spelade bara ett spel nu, han visste om deras förhållande, och det gjorde honom ledsen, rent ut sagt bedrövad och han fällde en tår då han tänkte på vad Alice gjort i hans frånvaro. Inte nog med det, hon hade ju också varit otrogen med honom själv eftersom att hon varit tillsammans med Niklas samtidigt. Ett enda hav av känslomässig röra. Alice B Toppless, en mystisk kvinna i världen. Ingen visste riktigt vem hon var, och de flesta kände bara till vem som man misstänkte var hennes föregångare, Alice B Toklas. Men Alice B Toppless var en helt annan, trodde han åtminstone. Men vad visste han? Vad visste någon om filosofins vägledningar, om tanken av att Alice B Toppless var tankens och handlingens gudinna?

Det hade skrivits essäer om henne, men var hon egentligen Alice B Toklas förkädd till en annan? Magnusson vred sitt huvud i sina händer - han gnydde, han kved - Alice! Vem är du, älskliga varelse!?

- Jag är Alice, bara Alice, rymmandes från Underlandets väggar...!

Alice B Toppless sprang plötsligt ut från lägenheten och kastade sig mot trapphusets vägg. Så föll hon, löngnerskan, ner på golvet i trapphuset. Magnusson rusade efter, skrikandes:

.

Hon besvarade inte hans rop. Hon var medvetslös. Hon, Alice B Toppless, var tyst.