Hilda Södergran

Här kommer två sorgsna dikter skrivna av en viss Hilda Södergran(Ediths okända syster). Hilda skrev också poesi, men tyvärr har hon hamnat i skuggan av sin berömda syster. Hon föddes 1893 i Finland, och var alltså ett år yngre än Edith. Datumet för hennes död är okänt, och när hon var omkring trettio år försvann hon spårlöst från jordens yta och upplysningarna om hennes tidigare liv är mycket få. Hon lär ha levt i skuggan av sin begåvade syster. Man vet att hon plågades av sin vindögdhet, kanske kan detta ha drivit henne till självmord. Den senaste gången någon såg henne var på Ediths begravning 1923.
Några av hennes alster har bevarats, och nu kommer jag att dela dom med er här. Varsågoda.

Skymning
En dikt av Hilda Södergran skriven 1918Så tråkigt
att vara en ljuslykta
och ständigt brännas av sin egen hetta

Där världens hovar har fäst sitt sanna anlete
Dit inga mänskliga händer nå,
som voro de av glas inför den stora mörka sommarnatten
Där går min smutsiga skuggiga väg, skyld för människobarnens sköra önskningar

Jag bär min egen jords styrka i mina händer,
skogens alla träd hviska lifvets sånger i mitt öra
Jag skall vandra öfver Kilimanjaros slätter,
och finna visdomens träd framför mina svullna ögon.
Ett minne
En dikt av Hilda Södergran skriven 1915Jag fann en man att älska, han kastade mig ifrån sig med sin fulla styrka
Jag sökte en syster i skogens vilda törnen, hon rymde ifrån mig med ett frustande jungfruskratt
Jag upptäckte en lyra att spela på, den multnade bort framför mina unga ögon
Jag såg en magisk fågel vid stranden igår natt, den flög bort ur mina smala händers grepp.



Systrarna Södergran i sitt hem, 1910.



Hilda Södergran 1914.


/Den andra, nu levande Hilda