drömmar drömda av dottern som sitter i det stora fönstrets burspråk hoppar över kullerstenarnas skvaller,
studstar kring rummets geometriska omkrets i eucalpyptusdoftande funderingar
Sagorna samtalar i stumhetens tornrum,
Proffessorn har en stjärna på hakan,
böckerna ligger utspridda över golvets spenderade promenader
Plommonsamovaren dansar hela vägen hem från slottet
Någon sydde en samtalsapparat
i hemmarummen
Sömniga tavlor ser ner på oss från väggen,
nyutslagna rosor bubblar av lycka i trädgården
Livets maskerad tar aldrig slut!
På torget säljs tumult,
guvernörens hårnål är blåslagen
man kan köpa en liten morot att äta på hemvägen
Gungorna vajar i vinden,
trädgården är rosaaktig för illustatörens morgondrömmar
Ett klinkeri utan dess like hörs bakom kulissen,
Plommonsamovaren lyssnar uppmärksamt i smyg på konversationen
Pudervippan ligger gömd bakom karnevalgästernas minnen,
känningens krage har tagit ut sin rätt
Från sovrumsfönstret ser man hela staden, den är fylld av livshistorier att fylla min portmonnäs stora utrymme
natten är nyfödd, månen beskådar festerna med sin kikare
Dockfilmer flimrar till i sitt svartvita ljus på väggen,
någon nynnar en duett i lavendelasken
Bomullen synkroniserade den gulnade bokryggen
lamporna sjunger med sina örons ljudlöshet
Plommonsamovaren har somnat i sin molntyngda sjungande vagga
//Hilda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar